Språkliga skillnader

När jag flyttade till Sverige fick jag höra en del "varningar" av vänner och bekanta angående språket. De flesta löd typ "börja inte prata som svenskarna". Mina kompisar sade halvseriöst att jag kommer att förvandlas till en svenne, eftersom jag rätt lätt anpassar och förändrar mitt språk beroende på vem jag talar med. Men jag kan helt ärligt säga att nej, jag har inte börjat prata rikssvenska eller med rikssvensk accent så att säga. Det är klart att den svenska jag hör i Sverige har influerat mitt språk och jag kanske använder mig av vissa begrepp nu som jag inte använt tidigare. Men oroa er inte. Jag pratar fortfarande som en finne, speciellt när jag pratar med andra finnar :)

Vad är det då som skiljer sig mellan finlandssvenska och rikssvenska? Allra först måste jag påpeka att bland annat de svenskar som går i min klass är från olika delar av landet och deras svenska är till en viss grad olika ifrån varandra. Precis som i Finland pratas det många olika dialekter i Sverige, något som jag inte insett tidigare. Jag har alltid tänkt att det finns en del i Sverige som pratar skånska, resten pratar rikssvenska. Så är definitivt inte fallet. Exempelvis pratar en Stockholmare och en norrlänning ganska annorlunda. Speciellt betoningen av ord kan vara annorlunda. Det finns ändå en del ord och uttryck som är rätt vanliga i hela Sverige. Dessa tänker jag nu lista upp här för er.

Hälsningsfraser
Jag är van vid att säga hej då jag möter en bekant, vare sig jag pratar svenska eller finska. Därför känns det konstigt då jag i Umeå kan få höra hejsan, tjena eller tjenare, eller kanske det allra konstigaste, tcha (har ingen aning om hur det borde skrivas :D). Vanligt är även att det på en hälsning följer någon fras, till exempel hu e läget? eller bara läget?. Apropå det, så är det nog närmast ingen som frågar hur mår du?. Om man själv råkar fråga det någon gång känns det som att svenskarna tror att man frågar om deras hälsa eller något. Hur går det? får man nog höra ibland, men kanske inte i samma bemärkelse som i Finland. Hemma betyder det typ samma som hur mår du, men i SVerige används det mer för att fråga hur det går med läsningen, med skolarbetet eller något annat man håller på med.
Svenskarna säger även ganska sällan hej då. Ofta säger de bara vi ses eller, ännu vanligare, ha de bra!. Speciellt om man träffar någon för första gången och om man vet att man troligen inte kommer att träffas igen så kan man få höra det sistnämnda uttrycket.

Tjej och kille
Jag har alltid sagt flicka och pojke, samt man och kvinna. Det har inte ens fallit mig in att använda orden kille och tjej, vilka hela tiden används i Sverige. Flicka och pojke är mer lämpliga att användas då man talar om barn, män och kvinna då man talar om vuxna. Själv blir jag oftast kallad för tjej. Jag har också reagerat på att svenskarna utöver flickvän och pojkvän använder begreppen min kille/tjej.

Maträtter
Vissa maträtter har olika namn i Sverige och i Finland. Om vi säger semlor tror svenskarna att vi pratar om det som i Finland kallas för fastlagsbullar. Smörgåsar är mackor, chokladplattor är chokladkakor, mockarutor kan vara mockarutor men även kärleksmums eller fikabröd och skorpmjöl är ströbröd. Mjölk är inte fettfri mjölk eller lätt mjölk, utan lätt mjölk, mellan mjölk eller mjölk. När vi tar en kaffe i Finland går Svenskarna istället ut och fika.

Olika verb
Om vi studerar så pluggar svenskarna istället. Om vi failar en tent så kuggar svenskarna tentan. Vi kanske far ut och gå men svenskarna tar en promenad. Vi kan fara på länk men svenskarna går ut och springa.

Vanliga uttryck
Här är det kanske bäst om jag ställer upp en lista med exempel på uttalet och olika uttryck som används i Sverige, men inte alls eller rätt sällan i Finland.

Snygging!
Så himla roligt.
Det här är min bästa polare.
Askul.
Gud, va tjusigt!
Det var så sjukt (läs:hykt) roligt.
AAA.
Men va f*n...
Ashäälit.
Där fanns tjugo (läs:schjuge/schjugi) ...
Va fin du är!
Ha de toppen.
En gubbj*vel.
Assåå, ...
Men va kul!
Det är ett så komplext och  ...
Jag är så fruktansvärt törstig (läs:töschtig).
I och för sig... i och för sig. ... I och för sig, men ... I OCH FÖR SIG.
Laura heter jag. Är arton år ... (notera även ordningen)
Vi hade en sittning(sits) igår.


Med lite mer tankekraft kunde jag kanske komma på fler skillnader i svenskarnas och finlandssvenskarnas sätt att tala, men dessa bjuder jag på just nu. Det är inte lika lätt för mig att märka språkliga skillnader nu som det var i början, jag har blivit så pass van vid hur svenskarna snackar vid det här laget. Om jag hade varit smartare hade jag skrivit det här inlägget mycket tidigare. Men jag är inte alltid smart... ;)

Ha det gött!