31.12.2014

Första terminen

Idag är det 30.12.2014. Sitter på vindsvåningen och lyssnar på när regnet förstör allt det vackra. Funderar över hur tiden kunnat gå så snabbt, det var ju alldeles nyss jag flyttade till Umeå! Så mycket har hunnit hända sedan dess. Tänker nu påbörja sammanfattningen av min första höst ensam i ett nytt land, i en stad jag inte besökt tidigare. Troligen blir jag inte klar med det här idag, men då får jag skriva det klart på nyårsafton.

Eftersom jag ändå kommer att glömma bort det så skriver jag det redan här; Ett riktigt Gott Nytt År till er alla! :)

Då kör vi igång.

När jag väl kommit till Umeå med allt mitt pick o, pack, fått det ordnat och avklarat städningen av lägenheten, började nollningen. Jag hade inte ens tänkt på nollningen innan jag flyttade, var inte ens säker på vad det innebar. När Monika frågade om jag tänkte komma med på första träffen var jag lite osäker. Jag tänkte att jag skulle ju ändå träffa mina klasskompisar nästa dag i skolan. Men efersom Monika ändå var på väg så följde jag med. Nu är jag glad att jag gjorde det. Redan då fick jag knyta de första vänskapsrelationerna och höra av faddrarna lite om vad som skulle hända under den närmaste tiden. Om nollningen i detalj kan du läsa här.

De två första veckorna var rätt intensiva. Nollningsprogram varje dag, skoluppgifter, massor av viktigt info och de förändrade vardagsrutinerna som innebar att jag skulle ta hand om allting själv, tjaa, man kan väl säga att allt det var mycket att ta in. När nollningen väl var slut kände jag både lättnad och ledsnad. Det var skönt att få mer tid för sig själv men även tråkigt att allt det roliga var över. Jag tycker att vi hade en riktigt bra nollning med varierande programpunkter. Nollningen hjälpte oss alla att lära känna varandra och bekanta oss med den stad vi kommer att tillbringa de följande fem åren i.

När nollningen var slut slog verkligheten till. Skolan. I första kursen hade vi mycket olika skolarbeten och det tog en hel del tid av min fritid. Kursen var en introduktionskurs till psykologiämnet och psykologyrket. På veckosluten anordnade trivselgruppen program för klassen, så att vi inte skulle sluta umgås med varandra i och med nollningens slut. Trivselgruppen, som även jag är med i, består av några stycken i klassen. Vi anordnar olika aktiviteter, främst under veckosluten, dit alla i klassen är bjudna.

De kurser vi haft under höstens gång har alla räckt fyra veckor. I slutet av kursen har vi alltid en tent. När första kursen var slut och vi rullade in i oktober började vår andra kurs; Statistik och forskningsmetodik. Den dödstråkiga kursen varvades av roligt program på fritiden, som jag berättat om här. Kursen var, som sagt, väldigt tråkig. Jag med flera andra undrade över varför i all världen vi behövde lära oss att tolka statistik, beräkna p-värde och avläsa olika värden ifrån tabeller. Statistik är något som ingår i rätt många ämnen på universitet. Det är viktigt att kunna bland annat för att bättre förstå då man till exempel läser om olika undersökningar och, förstås, om man själv ska göra en forskning och tolka resultatet med hjälp av statistiska metoder. Forskningsmetodik-delen av kursen innebar att vi fick lära oss olika metoder att bedriva forskning. Vi hade föreläsningar, datalabbar och seminarier, så om något positivt ska sägas om kursen är det väl att den iallafall var ganska mångsidig. Som tur klarade jag av tentan och fick lägga statistiken bakom mig tillsvidare.

När statistiktentan var förbi och nästa kurs skulle börja packade jag mina väskor och flög iväg till England för att hälsa på Ida-Maria. Om själva resan kan ni läsa här. Besöket bidrog till att jag missade några dagar i skolan, men det var inte så farligt. Jag har inte ännu heller vant mig vid att det mesta i skolan faktiskt inte är obligatoriskt, i vissa kurser är bara tentan obligatorisk. Som en duktig elev har jag ändå deltagit i allting. Kursen som började i november hette Developmental psychology. Den gick helt på engelska, eftersom det är tänkt att utbyteselever ska kunna delta i kursen. Vi hade mest föreläsningar, men även ett par seminarier. Kursen avslutades med en hemtenta under lillajulshelgen. 6 uppsatser, 7 dagar. Det var rätt så j*vligt, för att säga det minsta. Mycket hellre hade jag gjort en 6 timmars salstenta. Men känslan efter att man blivit färdig var desto ljuvligare.

Vad gjorde jag under november förutom att gå i skolan? Jag åkte hem en vecka efter att jag varit i England. Det var skönt att träffa vännerna och familjen igen efter en lång tid isär. I mitten av november ordnades den årliga innebandyturneringen. Nästan alla klasser på psykologprogrammet deltog. Vårt lag kom ända till final! Tyvärr gick segern efter en tuff kamp till t10. Vår klass tog istället hem vinsten i hejaklackstävlingen. Vi hade Finland som tema. Alla i laget och hejaklacken hade klätt sig i blåvita färger, vi hade finlands flaggor, finska hejaramsor och hard rock hallelujah ljöd i inmarschen. På kvällen fick man delta i en efterfest om man ville men jag bestämde mig för att stanna hemma och njuta av en bra film.

En vecka senare ordnades Umeå World cup, en fotbollsturnering vissa utbildningar emellan; poliser, ekonomer, läkare, jurister, industriell ekonomi, tandläkare, personalvetare och psykologer. Jag var inte med i vårt lag. Jag hade tänkt gå och se på matcherna men till slut hann jag inte göra det. På kvällen var det en sittning med fotbollstema som man fått köpa biljett till i förväg. Sittningen ordnades på kårhuset. Båda salarna var i bruk eftersom vi var så många, hela 350 stycken! Det var roligt att träffa människor från andra program och eftersläppet var kul med så många människor på plats. Sittningen i sig var inte riktigt i min smak. Den var mycket "vildare" än psykologsittningar brukar vara, det hela spårade ur ganska snabbt. Som en lugn finländare som gillar ordning och reda kändes det ganska... kaotiskt.

Snabbt som ögat kom december. Vi började med vår fjärde kurs i skolan, personlighetspsykologi. I den här kursen har vi gått igenom olika teorier och deras syn på personligheten, bland annat på hur den skapas och till hur hög grad den är medveten/omedveten. Vi har haft föreläsningar och seminarier. Efter jullovet kommer vi att ha ett par föreläsningar och seminarier och den 16:e har vi tenta.

På Finlands självständighetsdag ordnade jag tillsammans med dom andra finländarna i klassen en Finlandsfest för klassen. Vi hade finsk musik, finska maträtter och en frågesport om Finland. Ville man fick man gå vidare till Kårhuset för att fira. Jag tycker att kvällen var riktigt lyckad. Roligt att så pass många kom. Tidigare under dagen var det traditionsenlig pepparkaksbakning hemma hos oss. Monika och Anneli hade bjudit in några vänner så vi var ganska många som bakade. Fina pepparkakor blev det.

För att få upp julstämningen samlades Emilia, Anna och jag hos Annas en kväll för att dricka glögg och göra julkort. Vi julshoppade även tillsammans, gick på en julmarknad och på nationskörens julkonsert. Så roligt att vara med er, tjejer! Jag bjöd in min nollningsgrupp hem till mig på glöggkväll en dag. Det var roligt att träffas igen med iallafall en del av gruppen, för det är länge sedan vi gjort något tillsammans. Sista lördagen som jag var kvar i Umeå var jag hos Mimis tillsammans med Fredrik, Simon och hans två kompisar. En riktigt lyckad kväll, för att säga det minsta.

Under hösten har jag varit med i psyk-kören. Vi har övat tillsammans en gång i veckan. Kören består främst av psykologstudenter, men även några stycken från andra program. Vi är 20-30 stycken sammanlagt. Höstens tema har varit musikaler. Sista veckan i skolan hade vi en lunchkonsert där vi sjöng sånger ur fem olika musikaler. I sin helhet gick det riktigt bra. Jag tycker att det har varit kul att vara med i kören, särskilt eftersom jag inte sjungit i en kör förut. Efter jullovet fortsätter övningarna.

Förutom att delta i kören har jag funderat att gå med i någon dansgrupp nu på våren. Balettakademin ordnar iallafall kurser i Umeå. Det finns även andra aktiviteter förutom kören som är speciellt riktat för psykologer, bland annat lördagsfotboll och en grupp som kallar sig för normkritisk psykologi. Jag kanske ska ta och prova på någondera under våren, beror på hur mycket tid jag har.

I sin helhet tycker jag att hösten varit bra, den har varit lärorik och full av nya upplevelser. Allt tack vare min härliga klass och de nya vänner jag fått under hösten. Jag ångrar inte att jag bestämde mig för att börja studera direkt. Jag är bara glad att jag gjorde det. Hoppas min andra termin blir lika bra (eller bättre) som den första!

Ha de!

29.12.2014

Språkliga skillnader

När jag flyttade till Sverige fick jag höra en del "varningar" av vänner och bekanta angående språket. De flesta löd typ "börja inte prata som svenskarna". Mina kompisar sade halvseriöst att jag kommer att förvandlas till en svenne, eftersom jag rätt lätt anpassar och förändrar mitt språk beroende på vem jag talar med. Men jag kan helt ärligt säga att nej, jag har inte börjat prata rikssvenska eller med rikssvensk accent så att säga. Det är klart att den svenska jag hör i Sverige har influerat mitt språk och jag kanske använder mig av vissa begrepp nu som jag inte använt tidigare. Men oroa er inte. Jag pratar fortfarande som en finne, speciellt när jag pratar med andra finnar :)

Vad är det då som skiljer sig mellan finlandssvenska och rikssvenska? Allra först måste jag påpeka att bland annat de svenskar som går i min klass är från olika delar av landet och deras svenska är till en viss grad olika ifrån varandra. Precis som i Finland pratas det många olika dialekter i Sverige, något som jag inte insett tidigare. Jag har alltid tänkt att det finns en del i Sverige som pratar skånska, resten pratar rikssvenska. Så är definitivt inte fallet. Exempelvis pratar en Stockholmare och en norrlänning ganska annorlunda. Speciellt betoningen av ord kan vara annorlunda. Det finns ändå en del ord och uttryck som är rätt vanliga i hela Sverige. Dessa tänker jag nu lista upp här för er.

Hälsningsfraser
Jag är van vid att säga hej då jag möter en bekant, vare sig jag pratar svenska eller finska. Därför känns det konstigt då jag i Umeå kan få höra hejsan, tjena eller tjenare, eller kanske det allra konstigaste, tcha (har ingen aning om hur det borde skrivas :D). Vanligt är även att det på en hälsning följer någon fras, till exempel hu e läget? eller bara läget?. Apropå det, så är det nog närmast ingen som frågar hur mår du?. Om man själv råkar fråga det någon gång känns det som att svenskarna tror att man frågar om deras hälsa eller något. Hur går det? får man nog höra ibland, men kanske inte i samma bemärkelse som i Finland. Hemma betyder det typ samma som hur mår du, men i SVerige används det mer för att fråga hur det går med läsningen, med skolarbetet eller något annat man håller på med.
Svenskarna säger även ganska sällan hej då. Ofta säger de bara vi ses eller, ännu vanligare, ha de bra!. Speciellt om man träffar någon för första gången och om man vet att man troligen inte kommer att träffas igen så kan man få höra det sistnämnda uttrycket.

Tjej och kille
Jag har alltid sagt flicka och pojke, samt man och kvinna. Det har inte ens fallit mig in att använda orden kille och tjej, vilka hela tiden används i Sverige. Flicka och pojke är mer lämpliga att användas då man talar om barn, män och kvinna då man talar om vuxna. Själv blir jag oftast kallad för tjej. Jag har också reagerat på att svenskarna utöver flickvän och pojkvän använder begreppen min kille/tjej.

Maträtter
Vissa maträtter har olika namn i Sverige och i Finland. Om vi säger semlor tror svenskarna att vi pratar om det som i Finland kallas för fastlagsbullar. Smörgåsar är mackor, chokladplattor är chokladkakor, mockarutor kan vara mockarutor men även kärleksmums eller fikabröd och skorpmjöl är ströbröd. Mjölk är inte fettfri mjölk eller lätt mjölk, utan lätt mjölk, mellan mjölk eller mjölk. När vi tar en kaffe i Finland går Svenskarna istället ut och fika.

Olika verb
Om vi studerarpluggar svenskarna istället. Om vi failar en tentkuggar svenskarna tentan. Vi kanske far ut och gå men svenskarna tar en promenad. Vi kan fara på länk men svenskarna går ut och springa.

Vanliga uttryck
Här är det kanske bäst om jag ställer upp en lista med exempel på uttalet och olika uttryck som används i Sverige, men inte alls eller rätt sällan i Finland.

Snygging!
Så himla roligt.
Det här är min bästa polare.
Askul.
Gud, va tjusigt!
Det var så sjukt (läs:hykt) roligt.
AAA.
Men va f*n...
Ashäälit.
Där fanns tjugo (läs:schjuge/schjugi) ...
Va fin du är!
Ha de toppen.
En gubbj*vel.
Assåå, ...
Men va kul!
Det är ett så komplext och  ...
Jag är så fruktansvärt törstig (läs:töschtig).
I och för sig... i och för sig. ... I och för sig, men ... I OCH FÖR SIG.
Laura heter jag. Är arton år ... (notera även ordningen)
Vi hade en sittning(sits) igår.


Med lite mer tankekraft kunde jag kanske komma på fler skillnader i svenskarnas och finlandssvenskarnas sätt att tala, men dessa bjuder jag på just nu. Det är inte lika lätt för mig att märka språkliga skillnader nu som det var i början, jag har blivit så pass van vid hur svenskarna snackar vid det här laget. Om jag hade varit smartare hade jag skrivit det här inlägget mycket tidigare. Men jag är inte alltid smart... ;)

Ha det gött!

26.12.2014

Julen 2014

För en vecka sen, förra fredan alltså, åkte jag hem hem. Måste skriva det dubbelt, eftersom hem är lika med Umeå för mig. Det konstiga med att vara i Finland är att fastän jag är hemma, saknar jag hem. Smått förvirrande, men det är så jag känner. 

Jag är ändå jätteglad att jag är här i Kokkola över julen. Tillbaka hem åker jag först den 12:e. Skönt att inte behöva stressa över skolan eller laga sin egen mat. Å andra sidan är det inte så roligt att behöva följa andras tidtabeller och att inte själv få bestämma över saker och ting. Jag har vant mig vid att göra det där hemma. 

En redovisning om språkliga skillnader mellan Finland och Sverige och en sammanfattning om min första termin i Umeå kommer ni att få vänta på ett tag till, istället bjuder jag på bilder som tagits under julhelgen. Hoppas ni haft en rikigt god jul! Vi hörs snart igen :)

6.12.2014

Skillnader mellan Sverige och Finland

Nu när Finlands självständighetsdag passligt knackar på vill jag berätta om vissa skillnader jag noterat mellan mitt hemland Finland och det land jag bott i sedan 3,5 månader tillbaka; Sverige. Vissa saker ser jag som positiva medan andra definitivt kan ses som negativa och som jag verkligen saknar från Finland.

1. Diskskåp
Detta är ett mycket gott exempel på något jag saknar från Finland; det finns inga skåp för att sätta disken att torka i ovanför diskstället i köket här i Sverige. Ni läste rätt. Inget skåp att sätta disken i. Det har gjort mig rätt förbannad ett antal gånger. I stället har man ställningar för disken, men hur fult är det inte när disken ligger framme på det sättet? Ni kan tänka er chocken då jag kom hit och upptäckte att det inte finns något skåp för disken. Och det är inte bara här hos oss som det är så, utan det är faktiskt så hos alla. Jätte konstigt. Och jätte irriterande.

2. Musik
Svensk musik ligger på en helt annan nivå en finsk musik. Det måste jag medge, hur patriotisk jag än må vara. Här hittas massvis med bra artister i jämförelse till Finland där man med bra tur kan hitta någon enstaka band som det går att lyssna på. Här är det också en annan genre som gäller. I Finland är det rock, heavy metal, rap, tango och "iskelmä" som regerar, här är det nästan uteslutande popmusik som spelas. Här kommer några låtar som för tillfället spelas mycket här. Den första är inte särskilt känd, men jag tog den med eftersom en av mina klasskompisar har gjort den. Jätte skön låt :)


3. Frukt- och grönsaksvåg
Det här är något som fick mig att känna mig väldigt dum när jag hade flyttat hit. Jag gick ofta runt omkring med gurka, bananer och tomater i handen som en idiot. Efter att ha besökt flera olika matbutiker; coop, ica och Willy's, måste jag verkligen konstatera att frukterna faktiskt inte behöver vägas, utan de vägs alltid vid kassan. Det som gjorde mig så förvirrad var att det i vissa butiker finns vågar, men de ska bara användas av dem som till exempel har coop-kort och som sköter betalning och allting själv med en liten maskin. Inte konstigt att jag var så borta i början. Lyckligtvis har jag lärt mig nu.


4. Social körning
Något jag lärt mig av min erfarenhet av cykling i Finland är att bilarna nästan aldrig stannar för att vänta fastän man hoppat av cykeln vid skyddsvägen. Därför kändes det konstigt i början (och egentligen fortfarande) att bilar faktiskt stannar för att låta cyklisten/fotgängaren gå först här i Sverige. Fastän man är rätt långt borta från skyddsvägen så stannar bilarna och väntar. Rätt schysst. I Finland skulle man kanske kunna ägna en liten tanke till vad social körning innebär, speciellt i min hemstad.

5. Small talk
Haha... Okej, det här har varit svårt att vänja sig vid. "Hej!" "Hej, Laura! Vad roligt att se dig! Läget?" "Öh, öm... de e väl bra." Mina svar är alltid lika charmerande. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad man ska svara. Känns som att man svarar alldeles kort om man bara svarar "bra". Small talk är då inte något jag - eller andra finnar för den delen - är speciellt bra på. Precis som en man sa till mig med skratt i tonen när jag berättade att jag är från Finland; "ahaa, ja ni pratar ju bara då ni måste". Jag svarade med ett tafatt "jo" och det fick honom bara att skratta ännu mer. Fantastiskt...


6. Fika
Något som är väldigt populärt i Sverige är uttrycket: "Ska vi ta en fika?" Fika behöver inte alltid betyda (såsom jag först trodde) att man går till ett kafé, utan det är ofta så att någon tar med sig något att dricka, mandariner och kex och så sätter man sig någonstans i grupp och äter tillsammans. Ätandet är förstås inte det viktigaste utan det sociala kring det. Lite mer small talk och så där. Suck. Inte suck för att det skulle vara någonting dåligt med det utan för att jag är så otroligt dålig på det.

7. Klädstil
Åh, detta är en härlig punkt! Vet inte om det bara beror på att jag flyttat till en större stad och så, men här klär sig människor så personligt, och jag älskar det! Det är så härligt att se att folk vågar använda annorlunda kläder och har egen klädstil. Speciellt glad är jag över att männen (och det här är definitivt en skillnad mellan länderna) klär sig modernare och intressantare här än där hemma. Hade tröttnat på att se pojkar i huppari och jeans. Långa yllekappor, scarfar, snygga skjortor, olika modeller på glasögon, läderväskor och rosetter gör verkligen gott för ögat.


8. Öppenhet
"Hej, kan jag sitta ner här?" "Absolut!" "Kan jag få vara med om ni ordnar nåt?" "Det är klart. Varför frågar du ens?" Love it. Öppenheten, värmen och mentaliteten att ingen får lämnas utanför eller på något sätt diskrimineras. Antingen så är människorna på min klass och på psykologprogrammet jätte vänliga och härliga eller så är svenskar allmänt sköna människor. Det var inget problem att prata med någon när jag flyttade hit, ingen tittade konstigt på mig om jag kom fram för att prata. Om jag själv stod ensam längre bort så kom någon fram och började prata. Jag önskar att människor var lika sociala och öppna i Finland.
Med öppenhet menar jag även öppenhet för olikheter. Här accepteras alla precis sådana som de är. Det arbetas för att alla skulle vara jämlika. Här i Umeå märks att man speciellt jobbar för att förändra synen på skillnaderna mellan könen till exempel genom att feministpartiet fått väldigt stort stöd här.

9. Svärord
Svenskarna använder mycket svärord. Jag tänker inte lista upp vilka de är, eftersom ni säkert kan räkna upp dem själv. Svärorden känns inte lika "fel" eller lika "starka" här som i Finland eftersom de används så ofta och i så skilda situationer. Det som jag tycker är mycket konstigt är att bland annat våra lektorer kan svära ibland mitt under sina föreläsningar. Inte alla förstås, men vissa gör det.


10. Invandrare
Här finns sååå mycket fler invandrare än där hemma. Ibland häpnas man riktigt över varifrån alla dessa invandrare kommer, de verkar vara så otroligt många.

11. Gymnasiet
"Vilken inriktning gick du på gymnasiet?" "Öh, vi har inga inriktningar, vi läser allt." "Va?! Är det sant?" I Sverige måste man välja vilken inriktning man vill gå då man börjar gymnasiet. Exempel på dessa är till exempel natur, samhälls eller idrotts, och fotbolls- eller skidgymnasiet. Valet påverkar hur mycket man läser av vilka ämnen och det i sin tur påverkar vilka utbildningar man är behörig till då man söker vidare. Därför är det ett rätt så stort val svenskarna gör vid valet av inriktning på gymnasiet. Som tur har vi inte ett likadant system i Finland, utan får en mer allmänbildande utbildning. Skolsystemet är även på andra punkter annorlunda än Finlands, bland annat är lärarnas bemötande av eleverna annorlunda. Jag är dock inte så insatt i Sveriges skolsystem för att ge en vidare beskrivning av skillnaderna.


12. Pratsamhet
Tja, som jag redan lite skrev om under öppenhet, så är svenskarna mycket pratsamma. Det här märktes speciellt bra då vi höll på med grupparbeten i första kursen. De avbryter rätt ofta varandra och pratar och pratar och det känns som om pratet aldrig kommer till ett slut. Som en väluppfostrad, tyst finländare som lärt sig att det är mycket oartigt att avbryta var det inte så lätt att få fram sin åsikt. Det slutade i att jag räckte upp handen då jag hade något att säga. Något som också är rätt vanligt här är att man snurrar runt samma ämne hur länge som helst fast man kunde uttrycka samma sak kort och koncist i en enda mening.


Listan kunde fortsätta med massor av andra saker. Bland annat skillnader i maten, attityder eller språket. Det sistnämnda är något jag kommer att behandla i ett helt eget inlägg, eftersom det är så många faktorer angående det svenska språket som skiljer sig mellan Sverige och Finland.

Nu ska jag inte förlänga det här redan rätt långa inlägget mer. Känner att mina tankar bara kretsar i ring, är så pass trött just nu.

God natt!

25.11.2014

Kära Umeå

Nu vill jag inte lägga alls mer tid på att läsa. Egentligen har jag inte läst så mycket idag, men en del ändå. Imorgon börjar vi med hemtenta som vi har en dryg vecka på oss att göra. Jag hoppas att den inte innehåller alltför svåra frågor. Jag har försökt läsa så mycket jag hunnit på förhand så att jag inte behöver läsa så mycket medans jag skriver. Hoppas det går bra!

Jag tänkte nu äntligen lägga upp bilderna jag tog här i Umeå för nästan en månad sen. Tillsammans med dem ger jag korta förklarande bildtexter. Kanske det här hjälper er som inte besökt Umeå att få en lite bättre bild av staden. Jag måste säga att jag tycker väldigt mycket om Umeå. Umeå är inte så stor i jämförelse med andra städer, men den känns ändå rätt så stor för mig som vuxit upp i Kokkola. Jag tycker stan känns hemtrevlig på något sätt. Centrum med sina små butiker, gågatan, torget och närheten till älven är mysigt på något sätt. Det är enkelt att ta sig från ett ställe till ett annat eftersom det finns så bra cykelvägar här. Apropå det - ALLA cyklar i Umeå. Det är helt otroligt hur många cyklar som finns på campus och i stan. Vilken tid man än rör sig på dygnet så möter man alltid andra cyklister och fotgängare. Bussförbindelserna är också bra har jag hört. Jag har inte själv åkt med dem förutom till färjan och till flygplatsen. Det finns flera bostadsområden i Umeå, av vilka Ålidhem kanske är den populäraste bland studenter. Själv bor jag på Nydalahöjd och trivs mycket bra här.

 Hemmet.
 Iksu - Nordens största sportanläggning.
 Fönstren till teknikernas kårhus Origo under Halloween.
Vägen till skolan.
Campus med sin fina damm.
Universum på campus - lektionssalar, studenthälsan, grupprum, caféer, små butiker och klubbar.
Ett monument (som har visst ett namn men jag kommer inte ihåg det) och luftgången mellan Lärarhuset och Samhällsvetarhuset. Det finns många luftgångar på campus som är speciellt bra när det är kallt. De fungerar också som genvägar.
 På väg ner mot stan från Universitetsområdet.

Fantastiska svingen - en lång bro för fotgängare och cyklister. Härlig att åka ner, värre att komma upp.
En av de åtskilliga stolpar med skyltar som finns i Umeå.
 Kyrkobron mellan centrum och Teg.
 Konstnärligt Campus sett från Kyrkobron.
 Kyrkan.
 Massor med cyklar.
 Shoppingcenter.
 Parken.
 Kulturhuvudstaden 2014.
 Jätte fina bion!
Nya biblioteket med caféer, bio och allt möjligt.

Ha det gött! :)

17.11.2014

Osäkerheten och att inte veta

Sitter och funderar om jag ska skriva den här texten eller inte. Det här är inte en typisk text på min blogg och därför är jag lite tveksam. Vet inte om jag kommer fram till något vettigt i slutändan, men jag kanske kan ta mig an ett försök.

Jag vill skriva den här texten till de som inte vet vad de ska göra, främst unga då, eftersom jag lättast kan relatera till dem och deras situation. Jag hoppas att de kan få ut någonting av det här.

Förra våren skulle jag, mina kompisar och massor av andra unga som gick ut gymnasiet välja vad de vill göra med sitt liv till näst. Jag tog ingen stress över det, min plan var redan klar; ett sommarjobb till först, sedan ett mellanår som skulle tillbringas som au pair i Australien, därefter psykologistudier i Åbo eller Umeå. Det var en solklar plan och jag var säker på att det skulle bli så. När någon frågade vad jag skulle göra hade jag ett svar, och det kändes toppen.

Så fastnade jag på första haken. Jag kom inte vidare från inträdesprovet i Åbo och därmed var mina förhoppningar om en studieplats där förstörda. "Nå jaa, det är väl inte så farligt", tänkte jag, "jag kan ju prova på nytt när jag kommer hem från Australien, om jag inte kommer in till Umeå nu". Jag hade beslutat mig för att skjuta upp studieplatsen i Umeå om jag väl fick en. Och när dagen för beskedet kom hade jag till min förvåning fått en studieplats på Umeå Universitet, dessutom på det program jag lagt på första plats. Nu kunde jag utan bekymmer ha mitt mellanår i Australien och sedan komma tillbaka för att påbörja studierna i det ämne jag allra helst ville studera.

Då stötte jag på nästa hake. Studieplatsen kunde inte skjutas upp utan giltig orsak. Till dessa orsaker räknas då bland annat militärtjänstgörning, graviditet eller sjukdom. Mina alternativ var att tacka ja till studieplatsen och börja studera direkt eller att tacka nej och söka på nytt nästa år. Rädd för risken att vara helt utan studieplats om ett år, valde jag det första alternativet. Jag blev gratulerad och fick höra yttranden såsom "Oj, vad roligt för dig!" eller "Du kommer att tycka om Umeå" eller "Vad roligt det ska bli för dig att börja studera! Studietiden är den bästa tiden i livet". Jag tackade, instämde eller nickade och strök på ett leende som inte var fullständigt äkta. För sanningen att säga var jag mest arg. Jag skulle inte få ett år utan skola. Jag skulle inte få förverkliga drömmar jag haft sedan jag var liten. Jag skulle inte få resa. Jag skulle inte få åka till Australien. Jag skulle inte få ett till år på mig för att göra mig redo för att flytta bort hemifrån.

Och. Det. Sög.

Snabbt som blixten skulle vi påbörja förberedelserna inför flytten. Allra viktigast var att hitta bostad. När det problemet var löst var det många inköp som skulle göras och en hel del papper och blanketter att fyllas i. I slutet av augusti åkte jag sedan iväg. Skolan började och jag märkte snart att jag hade fullt upp med fritidsaktiviteter och skolarbeten. Ingen tid för att hinna känna hemlängtan. Jag fick de sista pappersarbetena gjort och började så småningom känna mig rätt så hemmastadd här. Jag hade mot min vilja börjat studera på universitetsnivå redan nu, flyttat hemifrån och lämnat familjen och vännerna på andra sidan havet.
  Men det kunde inte vara bättre. För ja, jag trivs väldigt bra här. Även om jag ibland känner att jag drunknar i studier eller att jag blir galen av att inte ha mina vänner här eller att jag inte det minsta vill laga mat själv, utan önskar att jag bara kunde sitta ner vid bordet och få mammas mat - känns det bra. Och när det inte gör det så försöker jag göra det bästa av det. För det måste man göra för att orka. Man måsta stå ut. Man måste ta hand om sig själv. Man måste leva. Ibland är det lätt att göra det, ibland inte.

Att inte veta är någonting som verkligen tär på en. Jag visste inte vad som skulle vänta mig när jag tog mitt pick och pack och reste hit. Jag hade aldrig varit i Umeå förut. Tänk om jag inte gillade staden? Tänk om vi hade en fruktansvärd klass? Tänk om jag inte kom överens med mina rumskompisar? Tänk om utbildningen inte motsvarade mina förväntningar? Tänk om jag skulle märka att detta inte alls var vad jag ville studera? Vad skulle jag studera då? Det var ju det här jag ville, eller?!

Nu är det andra frågor som spökar i ett hörn av mitt medvetande. Tänk om jag inte klarar av studierna? Tänk om jag aldrig blir färdig? Tänk om jag märker att det här inte alls är vad jag vill jobba med när jag väl är klar? Har jag då kastat bort fem år av mitt liv? Tänk om jag inte är stark nog för att klara av arbetet? Jag vet inte svaret på dessa frågor och jag kan inte heller be någon annan om svar, för ingen vet. Jag måste bara acceptera att jag lever i okunskap. Det gör vi var och en. För vi kan inte veta vad som kommer att hända imorgon, om några dagar eller om några år.

Jag har flera kompisar som inte vet vad de ska göra nu. I gymnasiet hade jag plus typ nio andra ett kompisgäng som vi fortfarande håller fast vid. Av dessa var det endast jag och en till som började studera, resten fortsatte i en skola i hemstaden Kokkola eller tog ett mellanår. Snart ska de veta vad de ska göra med sitt liv, vad de ska börja studera och var. Och några av dem vet inte.

När jag nu säger att jag förstår hur de känner kanske de inte tror mig. "Du har ju alltid vetat vad du vill studera och nu studerar du det", kanske de tänker. Det är nästintill sant. Men man kan aldrig skaka av sig den där gnagande känslan av osäkerhet. Vill jag verkligen det här? För det vet man inte.

Den kommer och går, osäkerheten alltså. Vissa dagar känner man att det man studerar är det bästa i världen, andra dagar frågar man sig vad i hela världen gör jag här? Man kan aldrig känna sig fullständigt säker på att det man gör är rätt och jag tror inte heller att man behöver känna så. Skulle det inte vara tråkigt om man visste att allt man gör är rätt? Att allt man gör är det man på riktigt vill?

Nu känner jag att jag skrivit ganska mycket och ni antagligen snart inte orkar läsa så mycket mer. Jag avrundar med några sista tips och tankar.

Var inte rädda när ni fyller i er ansökan till skolorna. Läs till urvalsproven så mycket ni kan och visa vad ni går för. Jag tror att ni kan prestera mycket högre än vad ni själv tror. Sök till skolor utomlands om ni känner för att prova på det. Det kan kännas som ett stort steg till först, men det är faktiskt inte så farligt. Sök till så många utbildningar ni kan så har ni bättre chans att komma in till någonting. Om ni kommer in på en utbildning som ni haft på typ fjärde plats, prova på det! Det kan visa sig att det är världens häftigaste ämne att studera. Kom ihåg att ni kan läsa flera olika utbildningar under ert liv. Kanske ni först läser till sjukskötare, jobbar i några år och känner sedan att ni hellre vill arbeta som poliser. Varför inte? Det finns möjligheter till "misstag", var inte rädda för att göra dem. Vem vet om jag efter att jag blivit färdig bestämmer mig för att börja studera någonting helt annat?

Ta några mellanår, om ni vill. Upptäck världen och jobba lite. Ni har ju faktiskt tid på er att börja studera. Men om ni tar ett eller flera mellanår, så glöm ändå inte bort studierna. Annars kanske ni vandrar genom ert liv utan mål. I dagens värld är det ändå rätt så viktigt att ha en utbildning, vilken den än är. Många i min klass hade flera mellanår, eftersom de inte visste vad de ville studera. En del känner sig fortfarande osäkra. Men det är okej. Det är okej att känna sig osäker, det är okej att känna att man ingenting vet. Det känns illa ibland, frustrerande, kanske till och med kvävande.

Men kom ihåg, livet är rätt så bra ändå.

13.11.2014

England

För ett par veckor sen åkte jag alltså ner till Brighton för att hälsa på Ida-Maria. Vi hade en jätte trevlig helg tillsammans som inkluderade shopping, livliga diskussioner, hop-on-hop-off -bussar, toast's, användning av paraplyer, promenader, tågåkning, burritos, spekulationer och en dagsresa till London. Eftersom det regnade en hel del kunde jag inte ta så mycket bilder, men här kommer iallafall några :)

Sompting & Lancing


Brighton


London

 
 

Förra veckoslutet tillbringades hemma i Finland. Det var skönt att vara hemma ett tag och att träffa kompisarna. Antagligen kommer jag inte hem förrän på jullovet igen. Tills dess ska jag bland annat gå den här kursen till slut och påbörja nästa kurs i skolan, delta i hejaklacken i innebandyturneringen, gå på en fotbollssittning, baka pepparkakor och fira Finlands självständighet. Tråkigt lär det inte bli här... ;)

Vi hörs!